Har du varit med om att du fått en hopplös panikkänsla över att du inte kan göra det du vill?
Det har ja lite då å då för tillfället.. intalar mig själv att det snart blir bättre men då kommer min andra tanke, då är det dags för nästa operation.
INTE lätt det här när mitt liv handlar om att vara aktiv=) då ja mår som bäst!
Men eftersom det inte finns ngt jag ka göra åt saken kan ja bara acceptera och försöka göra det bästa av det..
kanske ska bli en stickande mormor, som stickar sockor åt alla vänner och min familj. Eller kanske ska ja ta å rensa all som ja inte tar mig tid med annars... ja,egentligen finns en hel del å göra.men visst e det konstigt att det e nu jag vill göra ALLT.. allt som ja inte känner för annars!

Eftersom det finns en mening med allt måste meningen med detta vara att ja dels skulle få artros då mitt korsband var så förstört, eller att mina fläckar i ansiktet var stress och ja behövde varva ner.. eller ngt i den stilen!?

Ja ska kämpa på å försöka få tiden och läkningen att gå så snabbt som möjligt!!

Nån som har nå tips på bra tidsfördriv utan att behöva stå.. SKRIV TACK! :)