Tänk vad man kan inse med lite distans från det "vanliga"... Men varför kan man inte inse saker när man går i vardagen? Kommer man alltid komma dit då man tar varann för givna..  Eller är det då människor tar en paus från vardagen genom en resa eller liknande..Eller vad behövs egentligen för att hålla "gnistan" vid liv hela tiden?Självklart finns det upp å ner dagar men uppskattningen till varann försvinner så lätt och att bli tagen för given e det ingen som vill bli.. Men blindheten gör en knäpp ibland!

Distans ger mig insikt i hur mycket ja saknar alla där hemma.. hur mycket de ställer upp för mig hela tiden, utan att få så mycket tillbaka varje gång! Men det kanske e lätt att det blir så när man har så snälla föräldrar som jag har, inte alla som har, dock ibland för snälla!

Ja e tacksam och glad för alla som finns och får plats i min burk.. ni kanske 10 st som betyder mest för mig där hemma!

Och jag är glad att jag gör det här.. en grej som jag aldrig trott ja skulle våga.. men nu är jag här så tack för alla ni som puschat på mig när ja tvekat!

miss you..